För 30 (!) år sedan var maken utanför Boston på ett high school år och jag var sommarstipendiat i Pennsylvania, erfarenheter som vi båda har haft mycket glädje av. Vi hade därför pratat med våra barn om möjligheten att åka iväg och studera utomlands i ett år under gymnasietiden. ”Plötsligt” skulle äldsta sonen, Daniel, börja i gymnasiet och vi fick höra mer om EF High School Year. Efter det kunde Daniel knappt vänta på att äventyret skulle börja.
Daniel valde att åka till USA och han valde dessutom delstat, han ville helst komma till en varm delstat och få ett år i shorts... Det blev Alabama. Han anmälde sig också till EF Camp, förberedelselägret.
Snart närmade sig avresedatum och det var blandade känslor som infann sig. Kul att han ville åka men också mycket oro – kommer han att trivas, kommer han längta hem? Vi pratade, Daniel skulle nog kalla det tjatade, mycket om vad som är viktigt att tänka på när man kommer till USA - var positiv, öppen, glad, artig, följ de regler som gäller osv. Även om det blir litet tjatigt tycker jag att det är värt att prata om vad som är viktigt att komma ihåg, för det är annorlunda vanor och regler i andra länder än de vi är vana vid från Sverige.
Dagen för avresan var här och hela familjen åkte till Arlanda. Så var det dags, en sista kram innan Daniel gick genom säkerhetskontrollen. Borta i ett helt år, åh…… Jag fick påminna mig själv om varför han åkte och då kändes det genast bättre.
Året började med två veckor på EF Camp. Det var en intensiv, rolig och värdefull tid för Daniel. Här träffade han många andra utbytesstudenter som han hade kontakt med via msn under året.
Någon vecka efter att han kommit till Alabama fick vi vårt första mail från honom ” Hej, allt är bra, hinner inte skriva mer nu”. Som förälder måste man påminna sig om att det händer så mycket i deras liv så de hinner kanske inte skriva eller ringa hem till sin familj i Sverige så ofta. Inga nyheter är ofta goda nyheter.
Daniel trivdes bra i sin familj och fick snabbt många nya vänner både i skolan och genom idrotten. Trots det infann sig hemlängtan vid ett par tillfällen, det är något varje student ska igenom och det är bra att komma ihåg att man just kommer igenom och klarar det. Det kan vara bra att tänka på att hemlängtan ofta kommer i samband med att man pratar med någon hemifrån dvs ring inte för ofta. När du pratar med din son/dotter kom ihåg att vid behov - behåll ditt lugn som förälder och peppa honom/henne om det behövs.
Vi åkte och hälsade på Daniel några dagar i april. Det är att föredra att åka i slutet av deras vistelse med anledning av att de slipper drabbas av hemlängtan. Det var toppen att hälsa på och få träffa Daniels familj och vänner samt se skolan och hans favoritplatser. Det var också härligt att höra att Daniel pratade helt flytande engelska. Det är mycket roligare för både oss och honom nu när vi har träffat många av de han berättar om. Det var härligt att se vilken bra kontakt han hade med alla vi träffade. Här infann sig en känsla av glädje och stolthet som förälder!
Ett par dagar efter att vi lämnat Alabama åkte Daniel på EFs Discovery Tour till Hawaii. Det var en toppen-resa och här träffade han några av de han träffat och lärt känna på EF Camp och som han haft kontakt med under året. En reflektion som Daniel gjort är att han, förutom alla amerikanska vänner han fått, också har många nya vänner från en mängd olika länder som han träffat på EF Camp och discovery-resan. Något han kommer att ha mycket glädje av nu och i framtiden.
8 juni 2007 var vi åter på Arlanda, men den här gången för att få hem Daniel efter nästan ett år i USA. Det var en härlig känsla när han kom ut med alla sina väskor och ett brett leende. Åh, vad skönt att ha honom hemma igen!
Som förälder är det ett år där man känner både glädje och oro, det är ju det viktig
