“Inte bara en resa” – Pernilla, Brighton
När du står där på flygplatsen redo att resa iväg har du ingen aning om vilket äventyr som väntar dig på din språkresa till Brighton. Det hade verkligen inte jag och jag undrar fortfarande om det hela var en dröm.
Brighton, en vacker sommarstad som välkomnade mig med regn som sedan blev till konstant fint väder. Där fiskmåsarna stod högst i hierarkin och tog allt de ville ha – inklusive din mat. Där det nästan alltid stod en gatumusikant i hörnet utanför banken vid Churchill Square och där de sa ”skål” när de klev av bussen. Platsen som jag under tre veckor glatt kunde kalla mitt hem.
Innan jag reste iväg kunde jag aldrig tänka mig att jag skulle hamna hos en familj som såg mig som en i familjen. Som tog med mig pub quiz, åkte och handlade på apoteket när jag mådde dåligt och som varje kväll sa ”good night love”. En familj som såg mig för den jag är och som nyfiket lyssnade när jag berättade om min dag och fick mina plötsliga skrattanfall vid middagsbordet. Denna familj fick jag under två veckor dela tillsammans med en rysk tjej, en tjej som skrattade åt mina dåliga skämt och som gång på gång ivrigt ville lära sig svenska ord. Samtidigt som hon och jag snabbt gav upp hoppet om att jag en dag skulle kunna lära mig ryska.
Att gå i skolan under ett sommarlov kan för många låta som en mardröm, men detta var allt annat än det. Tänk dig att du sitter i ett klassrum med 15 andra människor som kommer från världens alla hörn. Olika kulturer, olika språk, olika drömmar, alla på en och samma plats. Jag har fått möjligheten att skapa band över Atlanten, inom Europa och inom Sverige – allt för att vi var på samma plats, vid samma tillfälle. Jag har fått skratta när språkbarriären var för hög och när charader inte räckte till. Jag har fått skratta när jag fört ett helt samtal på engelska, med någon som visade sig kunna svenska. Jag har fått skratta (lite tyst för mig själv) i och med alla gånger jag snubblat över kullerstenar.
Alla möten och alla ögonblick har sin egna charm. När man åker på en resa som denna lär man sig inte bara ett språk utan även otroligt mycket om en själv. Jag insåg att jag är självständigare än vad jag tror och hur kul det är att träffa nya människor. Första natten var ingen bra natt och det visade sig den sista inte heller vara, i och med två helt olika anledningar. Första natten längtar du hem, sista natten vill du ska vara för evigt.
När du sitter där på flyget hem och tittar tillbaka på ditt äventyr så är du inte ledsen för att det är över, utan glad för att det har hänt. Du är inte ledsen för att du aldrig kommer träffa vissa människor igen, utan glad för att du faktiskt fick träffa dessa människor. Kärlek och pengar kommer och går, men minnen består.