EF Berättelser: Anna från Tyskland på EF Eastbourne

Varför England var det självklara valet

Redan innan jag hade hört talas om EF Språkresor visste jag en sak: om jag skulle resa till ett engelskspråkigt land, då skulle det vara England. Var annars kan man uppleva ett så klassiskt brittiskt liv och en så genuin kultur, om inte i hjärtat av Storbritannien?

Varför jag valde Eastbourne

Allt började med mitt val av Eastbourne som destination. Den lilla kuststaden med cirka 100 000 invånare ligger vid Engelska kanalen i grevskapet East Sussex.

Innan jag verkligen hann utforska Eastbourne bodde jag dock först i Bexhill-on-Sea, ungefär 23 kilometer bort. Jag hade valt att bo hos en värdfamilj, vilket ibland innebär längre avstånd till skolan. Avståndet vägdes dock upp av Bexhills charm: stranden kantas av parker, staden känns hemtrevlig tack vare sin mindre storlek och det omgivande landskapet är lantligt och lugnt.

Både Bexhill och Eastbourne präglas av den typiska brittiska småstadskänslan: tegelhus, smala gator och mängder av små, specialiserade butiker – till skillnad från Tyskland där stora köpcentrum och nätshopping dominerar. Britterna föredrar ofta att handla lokalt i små butiker, vilket skapar variation och liv i stadskärnan.

Värdfamilj eller residence

När det gäller värdfamiljen måste jag vara ärlig: även om värdföräldrarna var mycket trevliga fanns det hygieniska problem som gjorde att jag efter en vecka valde att flytta till residenset.

Residenset hade många fördelar. Det är ett modernt boende för EF-studenter över 18 år, beläget cirka 30 meter från tågstationen i Eastbourne centrum och bara 2–5 minuter från EF-skolan.

Trots att jag bara bodde hos värdfamiljen en vecka lärde jag mig mycket om brittisk vardagskultur – till exempel matvanor och uttryck som jag aldrig hade lärt mig i klassrummet. Både värdfamilj och residence har sina fördelar, och mina erfarenheter ska inte generaliseras. Jag känner många EF-studenter som haft fantastiska upplevelser med sina värdfamiljer.

Första dagarna och skolstarten

Efter ankomsten till Bexhill började jag orientera mig i staden, särskilt i tågtidtabellerna som styrde min vardag. En trevlig detalj med brittiska tågstationer är de gratis dagstidningarna – perfekta för att både fördriva restiden och förbättra sin engelska.

Väl framme i Eastbourne tog det 5–10 minuter att promenera från stationen till den lilla men nyrenoverade och mycket trevliga skolan. På min första skoldag registrerade vi oss i skolans lounge, där man sitter bekvämt och genast möter studenter från hela världen.

Alla där är i samma situation, vilket gör det enkelt att börja småprata. Oavsett om du vill eller inte hittar du snabbt en grupp där du känner dig hemma – oavsett ålder eller bakgrund.

Det viktigaste med språkresan

För mig är detta den absolut bästa delen av hela språkresan: du tvingas, på ett positivt sätt, att umgås med människor från hela världen.

Jag bodde till exempel tillsammans med studenter från Japan, Taiwan, Spanien och arabvärlden. Genom dessa möten lärde jag mig enormt mycket om andra kulturer, perspektiv och globala frågor – och jag kunde också ifrågasätta och bryta ner gamla stereotyper.

När man verkligen lär känna människor förstår man snabbt att världen inte är svartvit. Man inser att åsikter alltid formas av bakgrund och erfarenheter, och att fördomar förlorar sin kraft genom äkta möten. För mig var detta en av de mest värdefulla lärdomarna under hela resan.

Att lära sig engelska på riktigt

Alla måste bilda sig sin egen uppfattning om undervisningen, men enligt mig lär man sig engelska bäst genom total språklig immersion: titta på film på engelska, läsa, lyssna och prata så mycket som möjligt.

Man lär sig inte engelska enbart genom lektioner – det är inte skolans enda uppgift. Men skolan ger dig verktygen, strukturen och miljön. Resten beror på din egen vilja att använda språket i vardagen.

Avslutande tankar

Jag skulle kunna skriva mycket mer om utflykter, fritidsaktiviteter och undervisningen, men varje upplevelse är individuell och formas av personen själv.

Om du har läst ända hit vill jag önska dig en fantastisk tid i England – om du funderar på att åka dit – och be om ursäkt för den långa berättelsen.