EF Berättelser: Cristina från Spanien på EF Oxford

Fundera på att resa till Oxford i sommar för att studera med oss?

Cristina har alltid gillat Oxford och redan vid 15 års ålder gav hon sig ut på sin allra första resa på egen hand. Här berättar hon om sin upplevelse – och vi hoppas att den kan hjälpa dig att förstå vad som väntar om du blir nästa person som reser iväg.

Hur kom idén att resa utomlands i så ung ålder?

Jag är barn till resenärer. Min första resa gjorde jag när jag var tre år gammal, till Navarra. Sedan dess har vi aldrig slutat utforska världen. När jag var 15 föreslog de att jag skulle göra min första resa på egen hand – som jag i slutändan gjorde tillsammans med min kusin. Till en början tvekade jag lite, eftersom tre veckor kändes som väldigt lång tid, särskilt till en plats på andra sidan havet. Till slut fick jag nästan hålla mig fast vid mötesplatsens stolpe för att inte stanna kvar.

Bland alla destinationer – varför just Oxford?

Som en riktig millennial kan jag säga att Harry Potter styr minst 20 % av våra liv, och när man är 15 är siffran snarare 80 %. Och så ville jag förstås köpa den klassiska hoodien – fast i den ”äkta” versionen.

Vad minns du mest från boendet i residenset?

Jag bodde i ett residens som hette Paul Kent Hall. Det är en av de bästa upplevelserna jag haft, eftersom det hände något nytt varje dag. Jag minns att jag inte hade mobildata och klagade över att jag inte kunde ladda upp bilder på Tuenti. Vi hade ingen aning om vad som hände utanför Oxford, så vi fick roa oss bäst vi kunde.

En dag samlades vi alla runt en gammal tv och tittade på den enda kanalen som sändes på spanska – en kristen kanal som visade mässa från Ecuador. Vi hade lektioner på Brookes University, som för övrigt hade ett riktigt coolt uppehållsrum. Vi delades in i grupper och jag fick vänner från olika nationaliteter. Jag har fortfarande kontakt med Philip och Melissa från Danmark.

Hur kändes skolan?

Skolan ingick i paketet jag valde. Personalen var fantastisk och omgivningen väldigt vacker. Jag hoppas dock att de har lagat en nödutgång som brukade utlösa alla larm varje gång man lutade sig mot den – rena hjärtattacken.

Tycker du att man kan lära sig och förbättra sin engelska genom att läsa språkkurs utomlands?

Det beror mycket på vem du är som person. Man kan vara exponerad för engelska från tidig ålder, som i mitt fall, men tills du vet varför du lär dig språket, så lär du dig egentligen inte. För mig kom motivationen från Justin Bieber – han gav många intervjuer och jag behövde kunna engelska för att förstå vad han sa.

Motivationen förstärktes ännu mer av att jag gillade en dansk kille i Oxford och behövde hitta ett sätt att kommunicera med honom. Men om man tänker efter är det efter kursen man lär sig mest. Man vill behålla kontakten med de internationella vänner man har fått, och då lär man sig massor av nya ord med hjälp av översättare.

Hur såg vardagen ut under veckorna? Och helgerna?

Jag minns att vi antingen gick upp väldigt tidigt eller lade oss väldigt sent – och ändå missade vi alltid U2-bussen till universitetet. Ryssarna var mer disciplinerade och gick till en tidigare hållplats, så när bussen nådde vår var den redan full. När vi väl lyckades ta bussen gick vi direkt till matsalen med våra matkuponger. Det var dagens höjdpunkt – frukosten var fantastisk och ledarna smugglade in Nutella.

Sedan hade vi lektioner i cirka tre timmar fram till lunch. Vissa hade intensiva kurser på eftermiddagen, medan vi andra hängde i loungen med stora blå sittsäckar och spel. Om du träffar någon som var i Oxford 2012 med EF – be dem visa ”Rasputin”-koreografin från Just Dance.

På eftermiddagarna hade vi ofta aktiviteter. Ett av mina favoritminnen var när vi skulle ro båtar med långa stänger – jag har fortfarande ingen aning om hur, för en annan båt fick bogsera oss.

Kvällar och helger

Och så kvällarna – EF:s temakvällar. Hur mycket fluorescerande färg jag fick på kläderna. Hur många fejkade mustascher ledarna bar bara för att få oss att skratta. Höjdpunkten var alltid när EF-låten spelades (för mig var det ”Nothing Really Matters”) och vi gjorde EF-dansen tillsammans.

På helgerna fanns särskilda aktiviteter som skattjakter eller utflykter. Jag minns när vi dansade Macarena på Trafalgar Square eller sprang in i en kändis i London. Om du får chansen att vara med på Summeranza – ta den.

Hur skulle du sammanfatta upplevelsen?

10 av 10. Det är utan tvekan en upplevelse som har format mitt liv och gett mig ett helt nytt perspektiv tidigt i livet. Resan påverkade mitt val av universitetsutbildning – jag valde turism och vet nu att jag vill skapa upplevelser lika berikande som den jag själv fick.

Den hjälpte mig att övervinna blyghet och acceptera mig själv. När man har sett samma människor varje dag i 15 år är det svårt att utvecklas av rädsla för förändring och att bli dömd. Resan hjälpte mig att lära känna mig själv bättre och att se sidor hos mig som jag inte visste fanns.

Vad kommer du aldrig att glömma?

Innan Oxford brydde jag mig väldigt mycket om vad andra tyckte om mig. Men när man reser och möter människor med så många olika åsikter lär man sig att ta saker mindre personligt. Jag kommer aldrig att glömma känslan av att bli accepterad bland främlingar. Det var otroligt befriande.

Varför skulle du göra det igen?

För att det är något helt annat än vardagen hemma. De där tre eller fyra veckorna har en helt egen, positiv energi. Alla har något klokt att dela med sig av – inte bara om språket, utan om livet.

Vad skulle du säga till någon som tvekar?

Om du tvekar – då är det precis därför du ska åka. När du väl är där faller allt på plats.