EF Berättelser: Xinyi från Hong Kong på EF Singapore

När resan inte var mitt eget val

”Till skillnad från många andra hade jag egentligen ingen stark önskan att studera utomlands. Det var mer mina föräldrars beslut, så att jag kunde förbereda mig inför universitetslivet. Jag var inte den som tog beslutet själv. Som gymnasieelev skulle jag fokusera på nationella prov och samtidigt njuta av livet i den bästa åldern. Och plötsligt fick jag veta att jag skulle åka utomlands på en språkkurs. Jag kände mig både ledsen och motvillig.”

Med den inställningen reste Xinyi iväg, utan några egentliga förväntningar på sina studier i Singapore.

Att bli förälskad i Singapore

Men med tiden förändrades allt. Xinyi föll för Singapore med hela sitt hjärta. Jämfört med det höga tempot och den monotona studievardagen i Hongkong upplevde hon att livet i Singapore var mer mänskligt, varmare och mer färgstarkt.

Lärarna och personalen på EF Singapore var entusiastiska och vänliga. Särskilt IELTS-lärarna var mycket tålmodiga och tog sig ofta extra tid för att hjälpa studenterna. Den positiva studiemiljön gjorde att Xinyi blev mer engagerad i undervisningen och betydligt tryggare i att kommunicera på engelska.

Internationella vänskaper som förändrade allt

Det bästa med EF-skolan var den internationella miljön. Det fanns studenter från hela världen.

”Det fanns förvånansvärt många européer på EF Singapore. Jag fick vänner från Frankrike, och det gjorde att jag kunde lära mig mycket om europeisk kultur – mitt i Asien.”

Genom sina vänner påverkades Xinyi gradvis av deras positiva inställning till livet och blev själv mer optimistisk och öppen. Jämfört med tidigare, då hon mest följde den väg hennes pappa stakat ut, blev hon under sina sex månader i Singapore mer självständig, reflekterande och trygg i sig själv.

Ett nytt sätt att se på framtiden

Även om hennes halvår utomlands nu var över, stod universitetslivet precis inför dörren.

”Livet på universitetet i Singapore känns inte längre som ett tvång eller något som någon annan har bestämt åt mig. Det är också en väg som jag själv vill gå.”