Overklig dåtid

Tempus som uttrycker dåtid används ibland i engelskan för att syfta på en overklig situation. Trots att verbets tempus är i dåtid, så talar vi egentligen om något som aldrig ägt rum. Detta är ofta fallet i meningar där vi använder konditionalis för att  tala om en hypotetisk situation som skulle kunna existera nu eller närsomhelst. Vi kallar detta sätt att använda perfekt "the unreal past".

 

"Unreal past" används i meningar som uttrycker ett villkor för något, och förekommer efter uttryck som if, supposing, if only, what if; efter verbet to wish; och efter uttrycket I'd rather.

Ord och uttryck för att uttrycka villkor

Uttrycken if, supposing, if only, what if,  kan användas för att introducera hypotetiska situationer och följs av imperfekt för att visa på att det tillstånd de introducerar, är imaginärt.

Exempel
  • Supposing an elephant and a mouse fell in love.
  • What if we painted the room yellow?
  • If you went to the movies, I would babysit.
  • If only I had more money, I could go to the movies too.

De här uttrycken kan också introducera hypotetiska situationer i dåtid, och i dessa fall följs de av pluskvamperfekt.

Exempel
  • If only I hadn't kissed the frog.
  • What if the elephant had stepped on my phone?
  • Supposing I had given that man my money.

Önskningar

Verbet to wish används tillsammans med "unreal past" när vi vil tala om nuvarande situationer som vi inte är nöjda med och som vi inte kan ändra på.

Exempel
  • I wish I had more money.
  • She wishes she was beautiful.
  • We wish we could come to your party.

När vi vill tala om situationer i dåtid som vi inte är nöjda med, eller ageranden som vi ångrar, använder vi verbet to wish följt av pluskvamperfekt.

Exempel
  • I wish I hadn't said that.
  • He wishes he hadn't bought the car.
  • I wish I had taken that job in New York.

När vi vill tala om situationer vi inte är nöjda med och som vi vill att någon annan ska ändra på, använder vi to wish följt av would + infinitiv.

Exempel
  • I wish he would stop smoking.
  • I wish you would go away.
  • I wish you wouldn't squeeze the toothpaste from the middle!

Att använda "I'd rather" och "It's time" för att uttrycka preferenser

I'd rather och it's time följs även de av "unreal past". Verbet står i ett dåtida tempus, men situationen äger rum i nutid. När vi vill tala om det händelseförlopp som vi föredrar att någon annan ska sätta igång, använder vi I'd rather + imperfekt.

Exempel
  • I'd rather you went.
  • He'd rather you called the police.
  • I'd rather you didn't hunt elephants.

För att bättre uttrycka vad vi föredrar, kan betoningen vara av vikt i dessa meningar.

Exempel
  • I'd rather you went. (istället för mig)
  • I'd rather you went. (istället för att stanna )
  • He'd rather you called the police. (istället för mig)
  • He'd rather you called the police. (istället för brandmännen)

När vi vill uttrycka att det nu är ett passande ögonblick för att göra något, antingen för oss själva eller för någon annan, använder vi it's time + imperfekt.

Exempel
  • It's time you paid that bill.
  • It's time I went home.
  • Don't you think it's time you had a haircut?